Jag läste en artikel där Jude Law var intrevjuad. Han sa att han numera är 'ZEN' med sig själv. Han menade att han hade hittat ett sätt att leva, som funkade för honom.Jag funderade mycket på det ordet 'zen' som har används allt oftare den senaste tiden. Kollar man på Wikipedia så står det så här:
"Zen" har många grenar och ingen fullständig gemensam teori och övning finns. Den gemensamma nämnaren är dock den personliga erfarenheten, det långsamma avvänjandet av präglade, förutfattade meningar och det enträgna arbetet med att ta emot ögonblicket som det är. Zen lär att vi är fria och samtidigt begränsar oss genom de handingar vi väljer att utföra och att dessa handlingar förstärker de mönster vi redan är fångade i."
Nu kan välja att reagera antingen så här;
-Hur kan man uttala sig om att 'vara zen' så enkelt när buddhistmunkar tränar meditation i åratal för att komma till det tillståndet...? (lite mer typiskt jante-svenskt)
Eller så här;
- Kan HAN? så kan jag, (i alla fall tro att jag kan, eller åtminstone försöka känna mig zen, i alla fall ibland... och lite mer amerikanskt).
Hur kan man hitta zen-känslan i olika situtioner? Vad ska man göra, och hur ska man undvika att behöva leta efter den...?
Jag ska försöka skriva om detta nu, så ofta jag kan. Det kommer bl a att handla om olika dieter, – vi mår inte alla bra av att äta samma mat, så är det bara - get zen with it. Det kommer att handla om olika val vi gör i livet och hur vi hittar balansen mellan valen. Och det kommer även att handla om hur vi kan träna oss själva att må bättre. Idag ska man ju träna på att röra sig bättre, på att äta bättre, på att lära sig räkna snabbare, lägga en budget bättre etc. Men vem lägger ner tid på att träna sig på att MÅ BÄTTRE? Det absolut viktigaste för oss alla.
Inte om hur vi ska få ANDRA att må bättre. Utom om OSS. Om MIG.
Följ gärna med på resan och kommentera och ställ frågor så ska jag försöka hitta svaren.
